Kvinnobanken förverkligade en dröm
När Kvinnobanken grundades år 2007 diskuterade Finland den så kallade Tiitinenlistan. Sannfinländarna fick fler platser i Riksdagen. FN startade en av sin historias största och dyraste fredsoperationer och skickade en stor trupp fredsbevarare till Darfur i Sudan. Finland, under Vanhanens ledning, avstod från att delta.
– Finländarnas inställning till utvecklingssamarbetet var kritisk och kanske rentav likgiltig. År 2007 tänkte man inte på att utvecklingssamarbetet skulle kunna fokusera på kvinnor och flickor, säger Marianne Heikkilä. Då var de finländska projekten inom utvecklingssamarbetet fortfarande väldigt traditionella – sexualhälsa, miljöfrågor, utveckling av lantbruket.
Marianne Heikkilä, som hör till Kvinnobankens grundare, tycker att insikten om hur viktigt det är att stöda utbildning och företagande för utvecklingsländernas kvinnor och flickor har vuxit de senaste tio åren. Samtidigt har det blåst snålare politiska vindar kring utvecklingssamarbetet.
Kvinnobanken har trots sin förhållandevis blygsamma storlek och unga ålder tagit föregångarens viktiga roll i utvecklingssamarbetet. Kvinnobankens innovation, att genom frivilligarbete dela med sig av sin kompetens, är något som flera andra organisationer och aktörer tagit modell av.
– Kvinnobanken har övertygande lyckats kommunicera att den inte gör allmänt utvecklingssamarbete, att den uttryckligen är ett redskap för att stöda u-landskvinnors företagande och utkomstmöjligheter. Det har varit fantastiskt att följa hur Kvinnobanken vuxit och att se hur otroligt mycket entusiasm och energi att göra saker tillsammans som finns i den.
För Heikkilä, som arbetar som generalsekreterare för Marttaliitto (landets finskspråkiga Marthaförbund) är Kvinnobanken fortfarande en del av vardagen.
– Kvinnobanken har varit en av mitt livs största drömmar, en verksamhet skapad med kvinnor som bestående förändrar situationen för de mest utsatta kvinnorna i utvecklingsländerna. Jämlikhet och att stärka kvinnors deltagande har alltid varit viktiga värderingar i vår företagarsläkt.
När Heikkilä har att göra med olika grupper och föreningar glider samtalet ofta in på Kvinnobanken. Många marthaföreningar stöder Kvinnobankens verksamhet.
Kvinnobanken går in i sitt andra årtionde i en värld som framstår som mer osäker än förut. Vi har ett historiskt stort antal människor på flykt.
– Man måste se till att människors entusiasm inte sinar eller leder till inre slitningar. Verksamheten måste ledas målmedvetet samtidigt som de frivilliga får utrymme att själva vara aktiva. Att balansera mellan de här är som att gå på lina.
Kvinnobankens första tio år firas i maj 2017. Arbetet fortsätter så att ännu fler kvinnor i utvecklingsländerna får möjlighet till en bättre utkomst. Vilka mål kunde Kvinnobanken ha inför det kommande decenniet?
– Den unika verksamhetsmodellen kunde exporteras. Man kunde också göra mer påverkansarbete i hemlandet för flickornas och kvinnornas situation. Det skulle stärka varumärket och öppna vägar för medelinsamlingen.
Heikkilä hoppas att också männen och olika generationer skulle komma med i arbetet.
– Mer än fina tal behöver världen handlingar för ett bättre samhälle och för människovärdet, säger Marianne Heikkilä.
Text: Kaisa Viljanen