PLANERNA
Tenneh Singbe (t.h.) planerar att öppna en egen syateljé när hon fått ihop tillräckligt med pengar. Bild: Jaana Hirsikangas
”Det bästa är att få lära sig och kunna hjälpa familjen”
Tenneh Singbe, 43, (t.h.) planerar att öppna en egen syateljé när hon fått ihop tillräckligt med pengar.
”Min plan är att förtjäna tillräckligt pengar för att kunna öppna en syateljé. Innan denna utbildning jobbade jag inom jordbruket.”
”Det bästa är att jag får lära mig mycket och att jag kan hjälpa min familj. Förut var inte vägen till kunskap av detta slag öppen för oss och vi hade inte möjlighet att få yrkesutbildning och företagarkunskaper”, berättar Tenneh Singbe.
I de mammaklubbar som Kvinnobanken understöder runtom i Liberia, får kvinnorna läsundervisning och yrkesutbildning. Man lär sig även spara tillsammans och klubben beviljar små lån till kvinnorna. Vänskapen och gemenskapen som föds ur att man gör något tillsammans, är också viktig.
Tenneh Singbe är gift och har fem barn. Det äldsta barnet är 23 och det yngsta är 4 år. I mammaklubben har Singbe lärt sig färdigheter som hela familjen har nytta av. Hon har även fått understöd till barnens utbildning. Därmed går alla hennes barn i skolåldern i skola.
Ebolaepidemin som drabbade Liberia stävjades år 2015 och läget har normaliserats i landet. Men Liberias närhistoria är dyster även utan Ebola. Under inbördeskrigen som varade i sammanlagt tio år, blev hela årskullar utan grundutbildning.
”Jag hoppas att mammaklubben kan fortsätta som förut. Jag vill kunna försörja mig och min familj med mitt eget arbete. Jag vill uträtta något gott i livet.”
”Jag är stolt över min egen skönhetssalong”
Susmita Shrestha formar Sona Laxmi Shresthas ögonbryn. Bild: Ville Asikainen
Susmita Shrestha, 21 år och bosatt i Nepal, deltog i kosmetologutbildningen som Kvinnobanken understöder. Sedan förverkligade hon sin plan och grundade en skönhetssalong i sin hemby.
Nu livnär hon sig genom att klippa och behandla hår, ge ansiktsbehandlingar, forma ögonbryn och utföra vaxningar. Enligt nepalesisk sed gör hon även hembesök hos bruden innan bröllopet.
”Jag är lycklig i detta jobb och jag är stolt över att jag har ett eget företag”, säger Susmita Shrestha.
Livet är inte lätt i byn Bhardeau, som ligger en och halv timmes bilfärd från huvudstaden Katmandu. Sedan man med hjälp av Kvinnobanken började utbilda kvinnorna, har bybornas levnadsstandard stigit märkbart. Då man förut hade råd att ät kött bara en gång i månaden, kan man nu äta kött tre gånger i veckan. Jordbruket har blivit mångsidigare och det finns grödor så att det räcker även till försäljning. Barnen går i skolan.
En stor del av husen skadades vid jordskalvet år 2014. Tre av byns invånare dog vid skalvet. Lyckligtvis skadades inte Susmita Shretas hem, där skönhetssalongen finns, så mycket att det skulle ha blivit obeboeligt.
”Min arbetslöse man och hela min familj stödde mig i beslutet att grunda ett företag. Nu drömmer om jag kunna fortbilda mig och öppna en större skönhetssalong.”
”Vi kvinnor har fått mänskliga rättigheter”
”Det bästa är att få lära sig hur vi kan hjälpa oss själva. Och när vi lärt oss för vi kunskapen vidare till våra familjer och andra bybor”, berättar Juliana Macz i Guatemala. Bild: Jaana Hirsikangas
Juliana Macz blev vald till uppdraget för att hon kan läsa. I byn Monte Cristo i Guatemala, är hon ordförande i kvinnogruppen.
Läskunnighet står högt i kurs och man räknar med att den som är läskunnig också hjälper dem som inte kan läsa.
”Kvinnobankens arbete har framför allt gett oss kvinnor mänskliga rättigheter”, konstaterar Juliana Macz. ”Det är fantastiskt att vi får utvecklas och gå framåt. Det är inte bara männen som arbetar, också vi kvinnor gör det.”
I sin företagargrupp valde kvinnorna att satsa på odling av nötter eftersom den verksamheten är lönsam och ger god vinst.
Planen fungerade. En skörd bringar ungefär 860 euro. Under åtta månader långa odlingsbara tiden hinner man få två skördar, vilket ger 1720 euro.
Fastän en del av kvinnorna odlat nötter förut har de lärt sig mycket nytt i utbildningen och det har inverkat på odlingsprocessen.
”Utbildningen har varit mycket värdefull. Förut analyserade vi inte odlingsprocessen och därmed såg vi inte de dolda utgifterna. Nu har vi lärt oss vad den verkliga vinsten består av.
Med två veckors mellanrum hålls även dagskurser i byn. De handlar som kvinnornas rättigheter och möjligheter att delta i beslutsfattandet i byn och om utkomst och företagande inom lantbruket. Utöver detta får man lära sig räkna och läsa.
”Jag har inte enbart fått lära mig hur jag på bättre sätt kan ta hand om mina barn och min familj. Vi har också fått veta vilka rättigheter vi har! Förut ställdes vi kvinnor utanför allt beslutsfattande. Nu har också vi rättigheter!