Att skriva sitt namn höjer människovärdet

”Om man kan skriva har man bättre möjligheter att delta i verksamheten i bygemenskapen”, menar Lena Paul. Hon kan inte skriva och vet inte sin exakta ålder. Nu går hon första gången i skola och skall lära sig skriva.

Lena bor i en avlägsen by i bergslandskapet Macaya i Haiti. Liksom Lena kan största delen av kvinnorna ii bergsbyarna inte läsa och skriva.

läs- och skrivundervisningen är en del av Kvinnobankens projekt för att förbättra kvinnornas utkomst och påverkningsmöjligheter i bygemenskaperna. Kvinnorna har det sämst. Fast de bär ansväret för familjerna står de ofta utanför beslutsfattandet.

Vardagsbestyren upptar störta delen av lenas tid. Hon hämtar varje dag vatten på en timmes avstånd. Maten tillreds över öppen eld under ett tak på gården. Familjen lever i naturhushällning och odlar potatis och bönor. Om skörden är god kan man sälja en del.

Lena har lyckats delta regelbundet i undervisningen. Det är ingen självklarhet i Macaya. Det regnar sällan i bergen och regnet bestämmer rytmen i byarna. Då det regnar brukar alla jorden och hinner inte göra annat. Andra gånger är torkan orsak till frånvaron. Kvinnorna måste hämta vatten på så långt håll att de måste hinner till skolan.

”Det ät nyttigt att kunna skriva”, anser Lena. Allra viktigast är att kunna skriva sitt eget namn. Det höjer mäniskovärdet. ”Hittills har jag varit tvungen att underteckna genom att sätta mitt tumavtryck på pappren”.

Text och foto: Marjut Tervola